Spridda tankar

En av våra "grannar", som bott ca 1,5 km från mitt hem, begravdes i dag. Han blev bara 57 år. För en del är det en hög ålder, för mig känns det som ingenting. Trots att vi aldrig varit vänner, känns det tungt. Jag är helt slut, trots att jag denna gång inte arbetade i köket. För ett år sedan dog hans svåger i en arbetsolycka. För ett par år sedan dog hans systerdotter tragiskt. Och nu alltså denna man. Det känns tungt att följa någon till graven, fast man inte är nära vänner. Jag bestämmer mig nu för att bara ta det lugnt resten av kvällen och börja med nya tag i morgon. De som kommer hit i kväll och inte orkar se röran, får gå hem igen.

Nizzan är trött. Nizzan borde ha plockat äpplen, torkat golven, vikt kläder, tagit en promenad. I stället är Nizzan utslagen och ligger på soffan. Termometern visar dock bara 36,3, så någon sjukdom är det inte.  Bara litet snuva. Nu är det andra dagen som jag inte motionerar. Det här slutar aldrig väl. Jag måste köra igång träningen så fort jag börjar må bättre, annars blir jag tjock som en gris. Fy, varför ska livet vara så jobbigt :D. Varför kan man inte bli smalare av att äta gott  och ligga på soffan. Och varför ska det vara så himla svårt att följa Viktväktarnas program. För drygt tio år sedan var det hur lätt som helst.

Den sången brukar vår cirkelträningsledare spela då och då. Precis så känns det dessutom just nu. Tja, dagen i sig har väl varit helt OK. Inte nöjd med mitt sätt att engagera studenterna i morse kl. 8, men så har jag inte heller någonsin fått pris för att vara årets lärare. Jag menar, skulle man någon gång ens ha varit på förslag till en dylik utmärkelse skulle man kanske få en värre panikchock när man märker att de fyra på sista raden babblar om helt andra saker än det de ska. När man är en vanlig dödlig, tar man det med en axelryckning. So what. I nästa år kan man anses obehövlig på jobbet, så det spelar ingen större roll. Dessutom såg sig mina studenter tvungna att hjälpa mig att ställa in SmartBoarden rätt. Ridå. Shit day. Skulle skriva reseräkning elektroniskt. Enkelt, trodde jag, eftersom jag hade gjort resplanen elektroniskt innan jag åkte till Åbo. Men, se enkelt var det inte. Chefen bjöd mig på mat i Åbo.  Ärliga fru Nizzan tänkte då skriva in att hon fick mat andra resdagen

Oj, så tiden går. Jag vet inte om det är lättja, eller att jag haft mycket att göra. Det är i alla fall nästan en månad sedan jag senast skrev i bloggen. Än mindre har jag publicerat och kommenterat de trevliga kommentarer jag fått. Hösten har gått. Morgnarna börjar bli allt mörkare. I augusti var det ljusa morgnar, nu är det ganska mörkt när jag startar bilen för att åka till jobbet. Varmt och vackert har det faktiskt varit tidvis. Däremellan höststorm. En vanlig höst, alltså. Folk omkring mig har plockat blåbär och lingon i mängd och massor. Själv har jag plockat summa tre lingon som jag åt när jag var ute och gick en vacker söndag. Jag känner mig lat, men tycker att jag har nog med de svarta vinbär och krusbär som jag kokat saft av, samt de äpplen som jag med jämna mellanrum lagar äppelmos av. Än finns många äpplen kvar på träden, så än lär det bli många satser äppelmos. Således behöver jag inga lingon... Mina planer på att springa loppet Sju Sjöar den 30 september har jag öve