Inlägg

Visar inlägg från oktober, 2012

Blogg på arbetstid

Nej, jag ska inte använda dyrbar arbetstid till att blogga. Jag måste bara uttrycka min ilska över den *** bilist jag mötte i Kvevlax i morse. Först körde en BMW förbi mig, på farligt ställe. Inte nog med det. Sedan mötte jag plötsligt en annan bilist på min sida av vägen. Bilisten körde förbi en virkesbil och tyckte tydligen att det var helt OK att göra det, fast det kom bilar (= jag) emot. Jag fick ju tvärnita i vinterföret. Tänk om jag hade fått sladd? Eller tänk om jag inte hunnit sakta in? Då skulle inte fru Nizzan sitta här och skriva längre. Av alla dårar på denna riksväg, har jag i dag sett den värsta.

Kan någon veta?

För några dagar sedan läste jag en kolumn. Den var skriven av en god vän till mig, från studietiden. De senaste 20 åren har vi inte haft mycket kontakt, men han är säkert lika trevlig i dag som då. En mening i kolumnen fick mig dock att bli konfunderad. Kolumnen handlade bl.a. om nyskrivningarna i Bibel 2000 och den modernare versionen av Fader Vår. I den nya versionen ber vi inte "inled oss inte i frestelse", utan att vi ska "bevaras från prövningar". I svenskan betyder ju de här orden litet olika saker. Skribenten ansåg att man vid översättningen av det grekiska ordet "inte valt det ord som Jesus menade".  Jag kanske är naiv och dum, men jag förstår inte hur vi kan veta exakt vad Jesus menade. Även om jag kanske tycker bättre om den gamla versionen av Fader Vår. Nåjo, man måste ju få ha åsikter, lingvist som jag är.

Alla är vi individer!

För några dagar sedan var jag ute på långpromenad. Vi kom att prata om detta att "börja tidigt" eller "börja sent". Jag har "börjat sent". Var väl ute på någon dans när jag var 16, 17 och började hänga i stan när jag skulle fylla 18. Däremellan satt jag mest hemma eller var på kyrkans ungdomssamlingar. Första pojkvännen träffade jag när jag fyllde 18. Det blev en lång historia, som borde ha blivit kortare för bådas skull. Jag flyttade bort för att studera, och efter ett antal år hade jag förändrats så mycket att det inte fungerade längre. Jag skulle definitivt inte ha varit mogen att gifta mig och skaffa barn när jag var i 20-årsåldern. Det blev ett ganska långt singelliv, jag var  nästan 31 när jag slutligen gifte mig och nästan 36 när första barnet kom till världen. Nizze 2 föddes när jag var 37,5 år. För oss har detta varit alldeles ypperligt. OK. Jag skulle gärna ha träffat min man när jag var i 25-årsåldern - det var några jobbiga singelår. Men samtid

Lördag igen

Helgerna går alldeles för fort. Ja, veckorna också, i och för sig. När man har tonåringar i huset, skulle man ibland vilja ha litet mera tålamod, litet bättre sömn (när de är ute för sent och inte håller hemkomsttiderna osv.) Varför i hela friden måste man ut och gå sådär kl. 23 på kvällen i mörkret? Är man månne ute och tjuvröker? Eller något annat som mamma inte behöver veta om? HMM?? Jag var själv så snäll i mina tonår, att jag inte har en aaaning. Jag smakade en tobak när jag var 16. Den gången räckte. Alkohol smakade jag på först när jag var över 20 och har inte blivit någon vän av den heller. Och andra droger var aldrig att tänka på. Varför skulle jag ha använt någon av dem, egentligen? Jag har haft ett bra hem, bra föräldrar, bra vänner... Varför skulle jag ha behövt droger? Man glömmer hur det var att vara ung. Jag vet att jag faktiskt var så snäll som jag påstår. Kanske jag borde tro att sönerna är lika "snälla". I övrigt är jag rätt trött. Dagen gick åt till litet

Lördag kväll

Tillbringat kvällen som "värdpar" på församlingens "parmiddag". Tjugo par var samlade för att äta tillsammans och så fick vi höra tänkvärda ord om att ha tid tillsammans och att vårda våra familjerelationer. I övrigt har jag det litet jobbigt för tillfället. Saker som jag inte kan påverka, gör mig otroligt trött. Och när Nizze 1 är ute med kompisar på kvällar/nätter är jag orolig så hjärtat rusar i väg. Det är helt naturligt att ungdomarna börjar frigöra sig, men jag vill ha kontroll. Och i kväll fick jag vatten på min kvarn: jag har rätt att ha koll. Det är jag som sätter gränser så länge barnen inte är myndiga. Jag får vara litet sträng, fast det är pinsamt för Nizzarna.