Inlägg

Visar inlägg från mars, 2015

Lördag kväll

Och vad gör fru studerande Nizzan en lördag kväll då? Jaaa. I går var det Pampas, 2000 studerande lär ha festat i Rewell Center. Men inte fru Nizzan. Fru Nizzan och hennes studiekompisar satt snällt och hörde på/höll temapresentationer i går när Pampas olympiaden höll på. Inte för att det störde fru Nizzan, men kanske det störde de yngre studenterna. Kan dock säga, att vi haft väldigt givande temapresentationer. Jag är mycket imponerad av mina unga studiekompisar. Ja, och förstås den studiekompis som är närmast mig i åldern också.  Jag har lärt mig massor om formativ bedömning, aspergers syndrom, koncentrationssvårigheter, temabaserad undervisning... Mycket mera givande än om vi skulle ha varit tvungna att tentera allt detta. Och dessutom mångsidigt, eftersom vi fått välja ämne själva.  Pampaskvällen tillbringade fru Nizzan med att tvätta vardagsrumsfönstren och byta gardiner. Tyckte det var dags att ta bort julgardinerna. Som väl är, var det inga tomtar på gardinerna. De var bara rö

Dålig dag eller bra dag - beror på hur man ser det

Bild
Det har varit litet lugnare nu, när vi är på fakulteten och inte i övningsskolan. Trots det har det varit fulla dagar. En del lektioner mera inspirerande än andra. I dag fick vi tillbaka våra hemtenter, vilket var en trevlig överraskning. Examinator hade verkligen gett feedback. Och jag var helt nöjd med mitt vitsord. Jag hade satsat på att få goda insikter och fick mycket goda, så man kan väl inte klaga. Det betyder att jag inte behöver vara nervös för mina tenter i fortsättningen. Det finns en viss marginal till att bli underkänd. Vi har haft temapresentationer denna vecka. Väldigt intressanta ämnen som mina medstuderande presenterat. Det har handlat om allt från ordinlärning till aspergers syndrom. Inspirerande med unga studiekamrater, det måste jag säga. Jag kunde vara mamma åt majoriteten av dem, men det känns inte så. Och i dag talade vi om sekvensplanering.I det skedet konstaterade jag "och så säger folk att vem som helst kan bli lärare". Eller åtminstone tycker de

Textseminarium

Jag håller på och förbereder mig för ett temaseminarium om multikulturalitet i undervisningen. Som "läxa" har vi en artikel skriven av Forsman och Hummelstedt-Djedou (2014) och en artikel skriven av Wellros (2004). Forsman och Hummelstedt-Djedou har videofilmat barn med annat etniskt ursprung i en finlandssvensk skola i Finland och utgående från det undersökt hur de och lärarna bygger sin identitet. Wellros skriver om invandrarundervisning i svenska - att det inte är bara språket man ska undervisa Vi har i uppgift att göra reflekterande anteckningar om minst tre områden som vi tycker är viktiga med tanke på vårt lärarskap. Hittills har jag bara läst artiklarna och kopierat och sparat delar som jag tycker verkar intressanta. Å andra sidan hade jag en kortare dag. Jag började med kaffe på övningsskolan. Årets tvåor ska resa till Paris i april, och de samlar pengar till resan.  Därefter hade vi lektioner i utvidgad didaktik. På dem diskuterade vi dels om lärarens ansvar, del

Modul 2

Knappt har man fått in sista inlämningsuppgiften för Modul 1 av ämneslärarutbildningen, så börjar Modul 2. Och se, genast fick vi en ny inlämningsuppgift. Jag har just nu suttit en timme och funderat på en SWOT-analys av mig själv som lärare. Tyvärr står det helt stilla. Jag har ju inga positiva sidor och inte har jag några möjligheter. Och svaga sidor har jag väl egentligen rätt många, men börjar jag räkna upp dem, så blir jag så trött och ledsen att jag avbryter utbildningen. Och hoten. Varifrån ska de komma? Från mig själv eller omgivningen?  Det står totalt stilla. Alltså går jag och lägger mig. Det är onödigt att sätta tid på dylikt. Nästan onödigt i alla fall. Nog när det inkräktar på min nattsömn. Visst är det viktigt att fundera över dylikt. Det ironiska är, att jag under min Övisperiod fick en del utvecklingsförslag när det gällde att ge instruktioner. Ironin i detta är, att vi tydligen inte får så bra instruktioner på FPV, heller. Inte alltid. Trots att uppgifterna är grundli

Ta alltid säkerhetskopior!

Fru Nizzan sov oroligt i natt. Orsaken var kanske delvis att herr Nizze hunnit somna innan fru Nizzan somnade, men största orsaken var nog att fru Nizzans dator krånglade. Fru Nizzan hade inte jobbat med sina studier i går. I stället tränade hon på morgonen, hämtade toalettpapper som  Nizze 1 säljer, var till gravgården med mamma, handlade med mamma, lagade lunch, städade litet, vek litet kläder, var på promenad med en väninna samt hälsade på mamma. Och plötsligt var klockan 20. Tänkte se lite på hemuppsatsen, vars deadline närmar sig med stormsteg. Vad hände? Jo, datorn låste sig. Tänkte starta om den, men då fick den för sig att den skulle köra 13 uppdateringar. Det var bara det att den fastnade på uppdatering 1 och där var den hela natten. Eftersom jag glömt att spara min text i Word-format, vägrade herr Nizzes Mac att läsa filen. Jag såg framför mig, att jag hade ett virus som förstört alla mina filer på datorn. Och framför allt såg jag framför mig att den hemtent som har deadline

Fredag

Nizze 1 har varit i Åbo på ÅA och Novias universitets- och högskoledag. Jag hämtade honom just. I går kväll var jag med Herr Nizze till Glasbruket i Vexala tillsammans med några andra trevliga personer som också annonserar i ÖT. I dag beslöt jag att inte åka till Vasa för att åhöra lektioner. I stället har fru Nizzan suttit och skrivit och skrivit och skrivit om aktionsforskning, dialogiska lektioner och annat trevligt. Nu har hon alltså författat en aktionsforskningsplan som ska användas under några lektioner i modul 2. Haha. Tanken är väldigt god. Det låter så väldigt bra på pappret. Men det som fru Nizzan inte klarat av med sin 25 år långa erfarenhet, det klarar hon inte av i modul 2 heller. Det kan hon garantera. Att försöka få till stånd en dialog med en grupp som vill ha sin vanliga lärare och inte fru Nizzan. Det är dödfött från första början. Sådant där kan fungera i en grupp där man ska vara en hel termin eller ett helt år. Men när man bara hoppar in, så tror jag inte det bli

Moudl 1 är snart slut

Tack och lov, säger jag. Det har varit en lättnad att inte ha övningslektioner denna vecka. Missförstå mig rätt. Jag gillar att undervisa. Och 13 lektioner är inte hela världen. Men när man sitter och förbereder varje lektion minst fem timmar och ändå misslyckas, blir man litet nedstämd. Speciellt med min långa erfarenhet. Jag vidhåller dock att misslyckandena beror på vissa ramfaktorer: a) jag är ovan med åldersgruppen b) det är en konstig situation att hoppa in några lektioner c) som studerande är man inte lärare och saknar naturlig auktoritet d) jag har inte lyckats skapa en bra relation till grupperna, vilket jag oftast gör på mina vanliga kurser Det blir utmanande att hålla lektionerna i Modul 2. Utmanande att försöka vinna  deras förtroende igen. Utmanande att försöka få ihop ett aktionsforskningsprojekt på några få lektioner. Och nu, framför allt, stressar jag med att försöka hitta litteratur om aktionsforskning. Aktionsforskning som berör det jag vill utveckla under modul

Fredag

Jag överlevde veckan. Med nöd och näppe. Jag skrev senast på tisdag kväll. Nu skulle det alltså vara dags att reflektera över hur resten av lektionerna har gått. Det känns som en evighet sedan. Jag borde ta fram min lektionsplan för att minnas. Men på onsdagen gick jag i alla fall för första gången in i en åttonde klass. Min handledare från pedagogiken var också med denna gång, så det kändes förstås litet pirrigt. Hur gick då lektionen? Vi  började med ett helt nytt stycke, och jag hade bakat in ord i presentationen av mig själv, så att de skulle ha möjlighet att förstå delar av stycket. Jag hade tänkt att de skulle få lyssna och plocka ut ord och så berätta så där på ett ungefär vad de förstod. Så var det en elev som i princip berättade hela historien direkt. Det tog andan ur de andra. Men de jobbade bra. Några vildare än andra...men jag behöver ju inte ha ansvar för dem mera än de här två lektionerna denna vecka, så jag tog ingen stress. Däremot borde jag förstås ha haft ögonen mera

Megavecka

Denna vecka är alltså en vecka med hela 6 övningslektioner. Som jag redan skrivit, borde det vara "a piece of cake" för mig. Men det är det inte. Jag har nu avklarat två och har alltså fyra kvar. I kväll ska jag försöka förbereda tre av dem. Helt enkelt av den anledningen att jag inte hinner förbereda torsdagens lektion i morgon. Tror jag. Alltså, det är ju ingen som hindrar mig att gå dit och dra någon av mina gamla föreläsningar och ta kritiken. Det har jag också skrivit förr. Men det är ju liksom inte någon mening att jag satsar tid och pengar på att studera då. Jag är för gammal för att studera enbart för studiepoängens skull. I dag slutade jag faktiskt redan vid 13-tiden. Använde dock eftermiddagen till ett ordentligt gympass. Det var skönt. Inte roligt. Men skönt efteråt, eftersom vägen ut till stora vägen inte inbjuder till promenader. Eftersom jag snart ska skriva en reflektion om mina lektioner denna period (från vecka 8 och framåt), så ska jag nu skriva ner några