Spridda tankar

Så är vi här igen. Dan före dopparedan. Fru Nizzan konstaterar att hon på något sätt blivit nästan immun mot julstressen. Nåja. Inte riktigt. Men nästan. Semestern började på torsdagen. Tyvärr ligger det en massa arbete kvar på skrivbordet och tyvärr finns det några tenter kvar att bedöma. Och det finns en del som jag borde göra här under semestern och julen. Men det får vänta. Torsdagen användes huvudsakligen till att handla. Först med Mor, sedan åkte Herr NIzze och jag till stan för att handla lite julklappar och annat nödvändigt. Fredagen använde jag delvis till att vara på en begravning med mor, dock inte minnesstund. Efter det blev det städning. Lördagen blev också lite städning, men huvudsakligen använde jag dagen till att laga skinka, soppa på blandad frukt och förbereda potatislådan, som jag lagade i dag. I går kväll hade NIzzarna sina kompisar på besök. Det hade jag inte räknat med när jag köpte glögg. 3 liter gick åt, så nu ska jag bege mig till en affär för att se om de

 OBS! Uppdaterat efter att jag läst ÖT:s intervju med taxichauffören! Minnessjuk åldring lämnades utan ytterkläder. Ungefär så löd en rubrik i dagens Österbottens tidning. Mannen hade, enligt artikeln, varit på intervallvård medan enda dottern (som han vanligen bor hos)  skulle vara en vecka i Spanien. Han blev sjuk och fördes med ambulans till sjukhuset. När han skulle därifrån frågade man honom var han bor. "Hemma", var svaret enligt artikeln i ÖT. Och så beställs taxi och han körs till sin hemadress. Taxichauffören lämnar honom där. Utan ytterkläder, eftersom de var på intervallvårdstället. Hur kan detta hända? Det är definitivt inte intervallvårdens fel. De gjorde, enligt mig, helt rätt när mannen sändes till sjukhuset. Sjukhuset anser inte att de gjort fel, när de frågar en minnessjuk var han bor. Ett beklagligt misstag, när flera är inblandad, menar de. Jag tycker det begåtts flera fel. a) Att sända hem en minnessjuk utan att kontakta de anhöriga ska inte få förekom

Slog mig en dag när jag körde hem...Hur skulle mitt liv ha sett ut om.... ...om jag inte som knappt 13-åring upplevt mig kallad av Jesus? Om jag inte skulle ha präglats av det hela mitt liv. Tänk om? Hur skulle mitt liv ha varit då? Miljön skulle ha varit densamma. Efter konfirmationen skulle det säkert ha blivit danser som för de flesta andra. För kanske min vantrivsel på danserna hade att göra med att det ansågs synd? Skulle jag ha träffat Någon tidigare? Nu var ju inte min ungdomskärlek kristen, så han kanske skulle ha varit med i bilden ändå. Skulle det ha blivit vi, om jag inte varit troende? Jag tror inte det. Vi var alldeles för olika, oberoende. Under studietiden skulle jag säkert ha gått på Kåren och festat en hel del. Den tid jag satte på Studentmissionen skulle ha gått åt till studentfester. Skulle jag ha använt mycket alkohol? Tror inte det. För oberoende av tro eller ej, så har jag respekt för mina föräldrar. Så någon festprisse skulle det aldrig ha blivit av mig ändå.

Så åkte minstingen i väg till Esbo. Där ska han bo under hösten, tills militärtjänstgöringen tar vid. Under hösten ska han bekanta sig med studierna i kemi vid Helsingfors universitet. Usch, vad vemodigt. Jag vet att det är så här det ska vara. Men ändå. Dagen till ära hittade  jag den musiklista som jag presenterade för Radio vegas lyssnare 2011. Jag har tappat bort CD:n jag fick efter programmet, så jag minns inte mina förklaringar till, varför dessa låtar var mitt val. Men så här sju år efteråt kan man ju fundera pånytt. ABBA One of us ABBA var min ungdoms favoriter. Första gången jag kom i kontakt med dem var Björn och Bennys kassett Hej Gamle man och, faktiskt, Hootenanny Singers Omkring tiggaren från Luossa. För där var ju Björn med. Efter ABBAs seger i eurovisionsschlagern i Brighton 1974 var de mina idoler. Jag samlade alla bilder och tidnignsurklipp om dem i flera år. Just den här sången är känslosam och tilltalar mig, när jag är på snyfthumör. AFTER DARK La Dolce V

Som vanligt den här tiden på semestern (nästan årligen) får jag semesterdepression. Jag har nu haft fyra veckor semester. Dvs. skulle jag inte ha jobbat så länge, skulle semestern vara slut nu. Men jag har två veckor kvar. Ändå känner jag mig trött, ledsen och har tråkigt. En konstig oro i kroppen. Känslan av att  jag inte är redo att  börja jobba. Att jag har en massa saker ogjorda här hemma. Nu börjar Jakobs Dagar. Inte för att de är viktiga för mig, men de är ett tecken på att sommaren kulminerar. En sommar som varit otroligt varm och torr. Vi har haft temperaturer på över 30 grader. Denna vecka var jag och Nizze 2 på en kort semesterresa till Helsingforsregionen. Vi såg på 5 olika bostäder. Det slutade med att vi skulle ha fått en cellbostad - men till ett pris som är dubbelt dyrare än studentbostaden han tackade nej till.så nu står han fortsättningsvis utan bostad, men inleder på brorsans soffa, tänkte vi. Det gäller ju bara några månader tills militären tar vid. I övrigt var de

Om vi huttrade för ett år sedan, så svettas vi i dag. 26 grader har termometern visat i skuggan i dag. Jag var på en länk på förmiddagen, mestadels i sol. Joggade 3 km på 24 minuter och gick sedan hem. Såg ut som en kokt kräfta i ansiktet när jag kom hem. I mitt Facebookflöde i dag fick jag ett meddelande om att bebisar som helammas eller får mjölkersättning inte behöver vatten. Det gav mig en flashback tillbaka till sommaren 1997 när Nizze 1 var 2 månader (juli månad, alltså). Det var så otroligt hett. Och vackert. Han tog inte napp och han tog inte flaska. Återstod mina bröst. Jag minns bara att han bodde vid mitt bröst den sommaren. Jag gjorde nästan ingenting annat än ammade. Dygnet runt. Far i huset (som hade semester) tog cykelturer för att det var så fint väder. Jag låg i sängen och ammade och drack vatten och ammade. Och kände mig väldigt övergiven. Så ja, de behöver inget vatten i värmen. De får nog allt de behöver ur maten. Men det kan bli väldigt påfrestande för mamman om ba

Så är vecka 3 avklarad. Vad jag gjort? Inget speciellt. Förra lördagen besökte jag alltså laestadianernas sommarfest igen. Och funderar igen på, vad det egentligen är som skiljer dem från den tro jag har. Förkunnelsen de har, är konservativ, inriktad på familjen. Och denna gång kom de sociala medierna fram ganska mycket. Att man kanske kunde begränsa användningen av dem och i stället umgås inom familjen. Helt befogat. Samtidigt påpekades också att man frimodigt skulle dela med sig i sociala medier att man är på sommarfest och på så sätt vittna om sin tro. Känns också igen från min ungdom. Fast då fanns ju inga sociala medier. Men ändå skulle jag inte kunna tänka mig att bli medlem i den rörelsen.Jag vill ha min frihet, den frihet jag har inom den lutherska kyrkan. Att lyssna, ifrågasätta och ta vara på det som är gott. Och då menar jag inte nödvändigtvis att det är "gott" för mig, men gott enligt Bibeln. På söndagen var jag och hälsade på mamma till intervallvården. På månd

Så har en vecka till gått av semestern. Och inget speciellt har jag gjort. Egentligen. Hållit på lite i trädgården när det varit varmare, suttit inne och virkat och sett på teve. Inte kommit igång med någon bok, tyvärr. Började läsa om aktionsforskning första veckan och det var intressant. Men flowet kom aldrig. Håller också på med en deckare av Åke Edwardsson. Men kommer liksom inte vidare. Har försökt börja jogga så smått. Var och hejade på löparna i Esse Run. Eftersom sönernas bil är sönder, är det litet begränsat vad man kan hitta på dagtid. Bra, egentligen, eftersom man inte spontant kan hoppa i bilen och fara och shoppa någonstans. Lite nervös för Nizze 2:s bostad i Hfors. Behov finns egentligen bara för 4-5 månader, sedan är det armén. Men det är lite nervöst, trots att  han kan på bo Nizze 1:s soffa. Att sådant, denna vecka. Lyssnade på ett intressant sommarprat av Patrick Tiainen i YLE Vega. Tiainen startade som 21-åring en karismatisk, konservativt bibeltroende församli

På lördag kväll hade vi gäster. Söndagen gick i ett huj. Vi var kyrkvärdar vid konfirmationen. Sedan var vi på konfirmationskaffe till våra bekanta. Efter det lagade vi mat till familjen och sedan blev det en tupplur för min del. Herr Nizze hade besök av en kund, så han väckte mig eftersom det visade sig att jag och kundens dambekanta var ytligt bekanta från en gången tid. I går var det fint sommarväder och jag höll på ute i trädgården hela dagen. I dag har jag varit småirriterade. Ena bilen på verkstaden betyder att fyra personer är hänvisade till en bil. Inte kul alls. På måndag kväll berättade Nizze 2 att han borde vara i Jakobstad kl. 15 på tisdag (= i dag). Gamla mor skulle vara i Bennäs 13-tiden. Nizze 1 skulle vara på jobb från kl. 7-15.30 ungefär. Därtill skulle Herr och Fru Nizzan vara vid frissan kl. 13.45. Nästan omöjlig ekvation. Slutade med att Fru Nizzan beställde taxi åt Gamla Mor. Nizze 2 fick skjutsa Nizze 1 till jobbet. Herr och Fru Nizzan fick cykla till frissan.

Onsdagen bjöd alltså på fint väder. Jag använde dagen till att slåss med mammas och våra törnrosbuskar för att klippa bort alla torra kvistar. Påföljden är att jag fortfarande har en massa stickor i fingrarna. Trots handskar. På torsdagen var det mulet. I stället för att städa åt mig själv, städade jag åt mamma. Det behövdes, trots att hon städar själv varje vecka. Och himla viktigt är det att städa till helgen. Det är liksom ett livsviktigt projekt. Så nu gjorde jag min plikt denna gång. När Nizze 1 kom hem med bilen (Herr NIzze var hos Svärmor), åkte jag ut på egna ärenden. På fredagen städade jag hemma. När Nizze 1 kom från jobbet, kom han tillsammans med Herr Nizze. Nizze 1:s bil hade brakat ihop, när han skulle backa ut från jobbet. Så nu sitter vi här med en bil på obestämd tid framåt. Där fick jag, jag som inte gick med på att köpa bil i våras. Nå. Det är inget större fel, men ändå. I går kväll besökte vi goda vänner. I dag har jag inga större planer. Ska på konfirmation +

Sol och varmt även i går. Befriade några fönster från flugskit. Vek kläder, manglade lakan. Tog en tur till Karleby för att a) boka storservice på bilen (kamkedjan behöver eventuellt bytas), b) köpa ny bastuugn, c) handla mat för dagen. Det var väl ungefär dagens program. Nizze 2 kom in på den utbildning han hade satt på första plats. Betygen räckte, alltså. Nu är då frågan om han ska leta bostad för hösten eller om han skjuter upp studieplatsen till efter armén. Eventuellt har vi båda sönerna i Esbo-Hfors från och med september. Och väninnan som jag brukar låna lägenhet av, flyttar också till de regionerna. Södra Finland drar. På kvällen tog jag en promenad med en väninna. Skönt att prata en stund. Att sådant, denna dag två. I dag, onsdag är det ännu fint väder, men det utlovas sämre väder från och med i morgon.

Årets midsommarhelg var regnig. Rätt skönt - vi hade haft torka i ca sex veckor. Som vanligt firade vi hos och med Unga Familjen och en annan familj. I dag har jag hittills klarat mig utan sommarmigrän. Har  a) skrivit under ett protokoll, b) varit till hjälpmedelscentralen för mammas räkning, c) varit och handlat i Jakobstad för mammas räkning, d) tagit passfoto, e) hämtat tvättmedel, eftersom jag glömde det när jag var i Stan, f) klippt gräs, g) lagat mat i samarbete med Herr Nizze (som för övrigt dammsög också), h) plockat bort lite ris från en åker. Det var dag 1, det. Herr Nizze for till Loppis. Jag tycker inte Loppis är så himla kul, så jag är hemma. Funderar på att börja vika kläder. Men först ska jag ta en tupplur. Man har ju semester. Vackert är det igen. Ca 20 grader varmt. Helt acceptabelt. När jag klippte gräs rann svetten. Vi hade för övrigt besök av en kråkunge i dag. Trodde att den inte kunde flyga. Men det kunde den visst. Nog när hundarna tänkte ta sig ett skrovmål.

I Österbottens tidning läste jag på midsommarafton om en av dem som skadades i den svåra olyckan mellan en rälsbuss och ett militärfordon i Raseborg i slutet av oktober 2017. Denna pojke överlevde olyckan, svårt skadad, men har nu tränat sig tillbaka så pass att han klarade av att springa 13 km i ärevarvet. Jag är full av beundran att han haft sådan motivation, trots att han i olyckan miste sin bästa vän. I samma tidning intervjuades pappan till en av pojkarna som dog i olyckan. Han nämnde priset på en beväring: Begravningsunderstöd på drygt 4800 euro (och att brigadkommendören pallrade sig till begravningen, inflikade min son, som själv var i armén då olyckan skedde).  Inga pengar i världen kan givetvis ge familjen sonen tillbaka. Men det är nästan upprörande att de unga män, som plikttroget gör sin armétjänst inte är mera värda. Det är, förhoppningsvis, inte så många gånger dylika olyckor händer, så man kunde ju förvänta sig en ordentlig ersättning för sveda och värk till dem som d

Fru Nizzan har tillbringat en arbetsvecka i Åbo. Jag tror det är 7 år sedan jag var så här länge borta från familjen. Fru Nizzan hade ett möte i Åbo på tisdag. Bestämde denna gång helt kallt att inte först arbeta i Vasa på måndagen för att sedan offra kvällen på att sitta på tåg. Åkte i stället till Åbo på dagen, var in via jobbet som i Åbo ligger här Efter jobbet vandrade jag runt i staden och var ute och gick lite. Följande dag jobbade jag normalt i Åbo, hade ett möte på eftermiddagen. Vädret var fint, så på kvällen tog jag en promenad till mitt gamla hem i Studentbyn. Det var nostalgiskt. Jag irrade runt en del, innan jag kom till "min del" av Studentbyn. Men sedan kände jag igen mig och det var jätteroligt. Mindes kvällar och nätter vi vandrat dit. Nätter/morgnar när vi suttit hos någon och gått hem tillsammans. För på den tiden gick man inte gärna Ågatan mot Studentbyn på kvällar och nätter. Mindes min granne (numera präst) som brukade hitta på practical jokes. Oj,

Tala om att placera vintersemestern lägligt. Vi har haft varmare de tre senaste veckorna än vi hade på hela sommaren i somras, tror jag. Nu har vi dock återgått till det normala. Kalla, nordliga vindar. Men det har inte regnat sedan början av maj, så jag har sett riktiga sandstormar på åkrarna ibland. Vintersemestern gick åt till städning och bakning, i stort. Började med ett rejält sammanbrott där hela familjen fick en utskällning. Men, efter det gick det bättre. Ja... så är student nummer 2 avklarad. Emelie Forsén tog foton av studenten (de finns på hennes webbplats på pixieset. Lite av hennes andra fotografier kan man också se här:./ Emelies foton . Fotona här är mina egna. INTE professionella,  utan tagna med Nokia 5... Känslan var kanske inte lika överväldigande som med Nizze 1. Jag visste vad som väntade, hur dimissionen skulle vara. Och jag har nu haft Nizze 1 borta i princip 1,5 år så på något sätt har jag börjat förstå, att det är så här det ska vara. Även om det är

Gamla Mor blev förkyld. Ordentligt förkyld. Och lyckades dessutom bli riktigt virrig på kuppen. Och tuppade av mitt framför ögonen på Fru Nizzan. Fru Nizzan ringde 112. Ambulansen kom. Men då hade förstås Gamla Mor slutat sluddra och var relativt klar. Nå. Blev två dygn på sjukhus för observation. Men Gamla Mor är ju i princip fullt frisk. Tuppar av sådär annars bara, alltså. Kul. Fru Nizzan blev också förkyld. Men Fru Nizzan hade tent + undervisning, så först på torsdag kväll kunde hon bli sjuk. Då hade hon i och för sig nästan 38 graders feber också. Men den försvann förstås direkt på fredagen (nästan), när Fru Nizzan redan meddelat sina chefer och kollegor att hon inte tänker jobba. Nå. Lite jobb blev det. Men inte mycket. Fru Nizzan har över 20 timmar som hon arbetat in under läsåret. 20 timmar, som hon ännu inte hunnit ta ut som flextid. Så att hon ligger hemma och hostar en dag och inte jobbar, det är bara rätt och riktigt. I dag, lördag, kan hon dessutom knappt prata. Tänkte s

Ja, nu hade jag ju tänkt att jag inte skulle skriva så mycket om religion och politik. Men nu såg jag Uppdrag granskning och vad som hänt i Knutby sedan det uppmärksammade mordet för sådär 10 år sedan. Kristi Brud. Åsa Waldau. Och så väcks frågan: Hur kan vettiga människor gå på en sådan lära? Men vi har ju vår egen motsvarighet: Maria Åkerblom, för länge sedan. Det var bra i början, men det ledde till maktmissbruk, våld och trakasserier. Jag har en lång erfarenhet av många kristna sammanhang. De flesta av dem sunda. Jag tror inte jag skulle ha låtit någon Kristi Brud styra mig. För när någon påstår sig ha ensamrätt på att tolka Guds ord. Och när någon påstår sig sitta inne med den enda rätta läran, och att man inte får ifrågasätta. Då går den ledaren emot det ord som han säger sig följa. För i Bibeln står att man ska pröva allt, och behålla det som är gott. Men givetvis, jag har sett det ena och det andra. Och visst. Vissa tider i livet kunde jag ha blivit offer för något. Men min

Jag avskyr gymnastik sedan skoltiden. Jag har dålig motorik. Jag har inget taktsinne. Jag är långsam, osmidig och svag. Sedan jag fyllde 50 har jag dock tvingat mig själv att gå på gym, cirkelträning eller stabilitetsträning minst en gång i veckan. Cirkelträning i gymmet är ok, så länge uppvärmningen INTE är Zumba liknande. Zumba har jag provat en gång i mitt liv. Det räckte. Annan träning i grupp gillar jag inte heller. Men jag släpar mig dit. Orsaken är de ryggproblem jag hade. Och jag har en rejäl övervikt idag. Tippar på 20 kg. Har slutat väga mig. Träning är tråkig. Och det har jag burit med mig sedan skoltiden. Hur är det då med dem som avskydde andra ämnen i skolan....

För ett år sedan, den 2 januari, sände vi iväg Nizze1 till Dragsvik. De tänkta 6 månaderna blev till 11 månader. Den 14 december blev han reservist, i stället för i juni. Han blev undersergeant i stället för jägare eller korpral. Så kan det gå. Jag trodde jag vant mig vid att sända iväg honom med tåget till södern. Jag trodde jag var beredd på att han inte flyttar hem mer. Inte på riktigt. I kväll flyttar han till Esbo. Himlar med ögonen när vi ger goda råd om att fixa med studiestöd etc. Säger att han inte tänker komma hem lika ofta som från armén. Och visst. Han är 20. Han kunde ha egen familj. Men i vilket fall som helst, så börjar igen ett nytt skede i våra liv. Han flyger ut. Nizze 2 skriver studenten. Om ett år sänder vi honom till Dragsvik. Våra små pojkar är vuxna och vill leva sina egna liv. Och inte heller Nizze 2 tänker börja studera i hemknutarna. Åbo eller Helsingfors smäller nog högre än Vasa. I övrigt har året gått snabbt. Kan inte förstå att det är tre år sedan jag bö